En annan vardag

Det finns så otroligt vackra människor som verkligen finns där för mig nu. Jag blir starkare av att veta det. Ni är otroliga vänner, och jag hoppas ni vet hur mycket ni hjälper. Och jag hoppas att ni vet att vad ni betyder för mig, fast jag just nu inte alltid orkar visa det, orkar vara den där vännen ni förtjänar att ha. Jag kämpar, och ni som är här och stöder upp mig när jagtror jag inte orkar mer, ni är värda mer än någonting annt. Ville ha det sagt.

Jag orkar inte skriva här om sjukhuset just nu. Jag orkar bara inte, för det är för känslomässigt och jag är för trött. Jag ska försöka, men inte just nu. Vill bara fokusera på att överleva här nu, en dag i taget. Sjukhuset känns som ett fängelse och dagarna är alldeles obarmhärtigt långa och cellgiften är för starka och hur mycket jag än sover så får jag inte någon energi. Men jag försöker.