Idag var det dags för CVK insättning. För er som missat det är CVK en central venkateter, dvs en slang som är inopererad i en stor ven för att man lättare ska kunna ta blod och ge medicin. Mycket användbart när man ska gör mycket av båda och inte gillar att bli stucken. Den jag får sitter i nyckelbensvenen. Den går in i huden precis över bröstet, under nyckelbenet och sedan in i venen där. När den väl sitter gör det inte ont, men att operera in och ha den där den första veckan gör mycket ont.
Det här vad den fjärde CVKn jag skulle få i mitt liv, och jag antar att det är nån form av rekord, för jag tycker det är fyra gånger för mycket, men men.
Jag kom till sjukhuset klockan 7.00 och las in på CAST. Jag skulle vänta där tills de fick tid för mig nere på operation. De satte in min förhoppningsvis sista PVK på läääänge.
Jag hade fastat sedan 00:00 och därmed hoppat frukosten, men jag var ändå inte hungrig än. Jag behövde dock inte vänta länge förrän de fick en tid nere på akut operation och jag fick åka ner med sängen.
Jag hatar vakenoperationer, jag hatar dem!! Det var så skönt när man var barn och de sövde vad de än skulle göra så man slapp vara med om allt traumatiskt. Tyvärr gör de inte så på vuxna eftersom det kostar för mycket och är ganska farligt i längden. Istället får man lugnande. Jag möttes på OP av en trevlig anestesisjuksköterska som såg hur nervös jag var. Alla inne i operationsrummet var väldigt snälla mot mig och en en höll mig i handen. Sedan kom läkaren in, men innan hon han börja så såg anestesisjuksköterskan till att jag fick lugnande så jag somnade ändå! jag har varit med om att vara vaken på en sån här operation och få alldeles för lite lugnande så jag var jättelättad att han gav mig mycket. Så fort jag vaknade till och kände hur de höll på märkte han det och gav mig mer så jag somnade om. För mig gick allt alltså jättebra och de körde upp mig på avdelningen igen när CVKn satt inne.
Där uppe satt min älskade Rickard och väntade på mig och han höll mig i handen tills jag nyktrade till från allt lugnande. Fin som han är :)
Jag fick reda på att kirurgen hade haft väldigt svårt att placera in CVKn för all ärrvävnad som fanns i kärlet (inte konstigt eftersom det var 3e gången på den sidan). Hon hade varit tvungen att sticka 3 gånger men hon var fortfarande inte säker på att hon träffat rätt. Så jag skulle köra en röntgen på det innan jag fick gå hem.
Väntan på röntgen var lååång. Rickard och jag satt i det där rummet i 5 timmar innan jag fick åka ner och röntgas.
När jag kom tillbaka upp var jag tvungen att vänta på resultatet. Satt den rätt, eller inte? Skulle jag bli tvungen att gå igenom det en femte gång? Efter två timmars ytterligare väntan fick jag beskedet JA! CVKn satt rätt och allt funkade bra och jag fick åka hem! Så jag och Rickard tog färdtjänst hem och vilade. Äntligen hemma liksom. Önskade att jag fick sova ut och vila, för jag hade så ont och var så trött, men nej, onsdagen var jag tvungen att gå upp tidigt för att åka till sjukan för ännu mer undersökningar. SUCK.
