Igår var den stora dagen. På morgonen åkte jag till karolinska för den sista dosen strålning. När man har fått strålning några gånger i rad så börjar det smaka konstigt i munnen varje gång de sätter på strålningsmaskinen, och det gjorde det verkligen igår så jag var så glad att det var sista gången.
Efter mycket tid kilade jag iväg en sista gång till Jessica och pratade lite. Ja, och sen bar det av till Huddinge igen, för jag visste inte när cellerna skulle komma så jag var tvungen att vara i tid.
Benmärgen dröjde lite, så jag tog tillfället i akt att gå ut på en liten promenad med mamma, pappa och morbror. Det var massa regn och ganska kallt, men jag har ju suttit fastsatt i droppställningen den senaste veckan så jag var bara lättad över att få gå ut och röra på mig. Jag och morbror smet till och med iväg till waynes och köpte en chailatte. Kommer vara den sista gången på länge jag får gå bland folk så jag njöt till fullo.
När jag kom tillbaka till rummet var benmärgen på plats. Jag fick en liten chock när de berättade att de fått ut 1,4 liter benmärg ur min stackars donator och att det skulle ta nästan 7 timmar att få in den i mig. Men sen kopplade de på och tiden gick väldigt snabbt. När man får så mycket trögflytande vätska (benmärg är trögare än blod) intravenöst så måste de hålla koll på att man inte har för mycket vätska i sig hela tiden. Förra transplantationen fick jag perifera stamceller, och nytt för att få benmärg är att de kollar mottryck i CVKn några gånger. Om värdet ligger för högt får man vätskedrivande så att det inte ska bli för tungt för hjärtat. När man får perifera stamceller är det oftast en mindre volym också.
Men som sagt, 6 timmar gick och jag regerade inte alls på märgen jag fick och jag mådde allt som allt riktigt bra faktiskt. Runt åtta var allt klart och då var Rickard där och vi tittade på film tills jag somnade.
