I övermorgon är det den 5e behandlingen. Det betyder att jag då har gjort mer än hälften. bara 1,5 månader kvar tills cancerbehandlingen är över. Känns konstigt nära, men ändå inte. Kanske känns långt borta för att jag vet att det inte slutar där. Jag vet att det är transplantation efter det....
Jag kan i alla fall med glädje och lättnad berätta att vi hittat en donator!! Ganska fantastiskt med tanke på att jag är ryss och man där med räknade med att jag förmodlegn skulle behöva en rysk donator, och eftersom de inte har ett välfungerande donatorsystem än så trodde läkaren att det skulle bli svårt. Men jag hade tur! De hittade en i Frankrike!! Och hans märg stämmer överens med mig på 11 av 12 kriterer, vilket ger mig de bästa oddsen man kan få; 80% chans att det funkar. :) 80%.... Måste erkänna att även om det är bra odds i läkarvärlden så känner jag mig väldigt rädd för att det ska misslyckas... Jag är redan rädd för hela processen, kan inte ens förställa mig om det inte funkar och jag måste göra om den...
Min läkare räknar i alla fall med att jag ska vara "off-meds" i slutet av januari. Vilket betyder att jag får gå tillbaka till skolan nästa höst. Om allt går som det ska förstås. Om cancern försvinner och stamcellerna fäster.
Jag har blivit den ultimata soffpotatisen. Jag går knappt ut. Äter oregelbundet och onyttigt, för jag äter bara varrannan vecka och då äter jag det jag är sugen på för att få i mig nåt, och det är oftast inte så nyttiga saker. Känner att jag vill börja gymma, träna, röra på mig, men jag kan inte bara köpa gymkort, för jag vet att jag, med alla mediciner, kommer orka träna max 2-3 gånger varrannan vecka och ett gymkort är inte värt det. Känns som jag kommer ruttna bort, förtvina här i soffan. Men jag orkar liksom inte. Vill inte prommenera för mig själv, känns för ensamt.
Aja. Godnatt. Eller nje, ska inte sova än ska spela lite mer Playstation. Skyrim<3
