Hej allihop! Jag slutade ju blogga förra året under transplantationen, för det blev så jobbigt. Jag orkade ingenting. Bara ligga ner typ. Sen när jag började orka saker igen så blev jag för upptagen med annat.
Long story short, min förra stamcellstransplantation misslyckades. Mina celler åt upp mina donatorceller så jag blev mig själv igen. Vi försökte bromsa upp det genom att tillföra små mängder av donatorns celler efteråt för att försöka få fram en GVH reaktion, vilket innebär att donatorns celler och mina celler börjar fajtas, och donatorns celler förhoppningsvis vinner, men det gick inte. Mina vann. Så jag måste göra om, göra bättre. Vilket är synd eftersom förra gången var ett helvete. Bokstavligt talat.
Det gör något oerhört med hjärnan att vara instängd i ett vitt, kalt sjukhusrum så länge och frossa och inte kunna äta och tvingas gå upp och duscha i ett stort, kallt, ekande badrum varje morgon klockan åtta, men vara för trött och svag för att stå upp så länge, så man måste sätta sig och duscha i korta intervaller. Och jag klarade mig ändå bra undan. Fick "bara" blodförgiftning, och sen efteråt, vid jul, fick jag bältros. På huvudet. Det var den värsta smärtan jag någonsin känt. Jag kan inte föreställa mig en värre smärta faktiskt. Jag tror bara de som haft bältros förstår.
Hur som helst, jag ska göra om transplantationen. Jag har varit mycket ledsen, men jag tror jag har accepterat det nu. I alla fall till den grad det går att acceptera det. Den här gången ska det göras lite annorlunda.
För det första ska cellerna skördas från donatorn på ett annat sätt. Första gången fick han en medicin som gjorde att stamceller släpps ut i blodet och sedan kan man tappa blod och isolera celler. Man får bara göra det en gång i sitt liv, och eftersom det är samma, fantastiskt generösa donator så måste han göra på det andra sättet. Det innebär att han sövs ned och de drar ut benmärg ur hans bäcken med nålar. De måste borra in i bäckenet på många ställen för att få tillräckligt mycket benmärg. Jag kan inte fatta att han ställer upp på det. Men jag är glad att han gör det.
För det andra ska jag få starkare cellgifter och för det tredje ska jag strålas i slutet av förbehandlingen. Och sedan, efter transplantationen ska jag få isoleras hemma och få hemsjukvård.
Ja, så min väg genom nästa transplantation började egentligen i måndags, så jag tänker börja där, men jag tänker ge dagarna separat inlägg så det blir lättare att orientera sig.
Aa, och just det, om ni vill följa allting lite närmare har jag en instagram som jag håller varm. ciwifrukt heter jag där. Kolla gärna.
Tack för att ni lyssnar :)
