Idag har varit en bättre dag än jag trodde att det skulle vara. Vaknade dock precis när Eva, sjuksköterskan, plingade på, och kastade mig upp ur sängen och kastade på mig kläderna. Eva kom in och var pigg och glad och mitt hår stod rakt upp och sminket var utsmetat så jag blev nästan förvånad att hon inte blev rädd för mig. Hon kom in och mätte vatten temperaturen och konstaterade att vi hade över 50o gradigt vatten och det som krävdes var 47, så we had passed. Jag frågade om lite städtips och hon sa typ att det inte är så mycket man behöver göra egentligen. Bara hålla liiiite högre klass på städningen, och typ städa 2 gånger i veckan så skulle allt vara bra. Hemma finns det ju inte så mycket farliga bakterier eftersom man bor där. Hon tyckte lägenheten var fin och trodde att jag skulle ha de bra där under transplantationen. Det tror jag också.
Sedan gick hon och jag och Rickard åt en bacon och ägg-frukost och tittade på new girl och modern family.
Runt kvart över elva kom fina Tina till mig för hon skulle följa med mig till sjukan den här dagen. Det var så trevligt! Först gick vi till röntgen för att jag skulle röntga lungorna. Det gick supersnabbt, och var inga konstigheter eftersom jag gjort det många gånger förut. Jag fick helt enkelt ta av mig på överkroppen och stå vid en plastplatta och fotas med röntgenkamera framifrån och från sidan. Sen var det klart.
Det var en timme till nästa undersökning så vi gick och åt glass utomhus vid entrén. Mycket mysigt!
Vi gick därefter till fyslabbet för att jag skulle göra mitt EKG. Tina följde med in den här gången och det gick fett snabbt. Fick ligga på en brits och få sådana där klisterlappar på kroppen i typ 1 minut, sen var det klart. Och en och en halv timme till nästa undersökning...
Den här gången gick vi och åt en sen lunch på det där nya stället på Huddinge sjukhus. Jag åt en SUPERGOD LCHF sallad med räkor och avokado och bacon och rostbiff. MUMS. Drack också kaffe ur deras läckra muggar. Kul att jag ska vara på sjukan den närmaste veckan så jag kan äta där varje dag :)
Vi satt där och snackade och fånade oss tills det var dags för nästa sak; Spirometri på fyslabb.
Jag har gjort spirometri en gång tidigare, men innan dess hade jag ingen aning om var det var, och jag antar att många inte vet det. Det är helt enkelt att mäta lungornas kapacitet.
Tina följde med mig in här också. Jag fick andas genom ett rör på olika sätt. Andas ut snabbt, eller in snabbt, eller flämta, eller hålla andan osv. Det tog typ en timme och sedan var det också klart.
Så vi tog taxin hem till mig och därifrån tog Tina bilen hem och sen dess har jag suttit i sängen och vilat. Mycket skönt.
Och nu är det slut på allt jävla spring och alla undersökningar, för imorgon är det inläggning och på söndag är det första cellgiftet på förbehandlingen.
Jag vet att jag har skrivit de här inläggen ganska okänslosamma. Det är nog mest för att jag inte riktigt orkar tänka på vägen jag har framför mig. Jag orkar inte oroa mig som förra gången. Ibland, dock, när jag ser mig spegeln och ser CVKn, så blir jag nedstämd. Och ibland på kvällen, när Rickard somnar innan mig och jag blir ensam med mina tankar, så börjar jag tänka på hur jobbigt det kommer bli framöver. För jag vet att jag kommer vara så sjuk och må så dåligt och kanske få bältros igen. Och kanske kommer det inte funka den här gången heller. Och kanske jag dör. Men jag försöker att inte tänka för mycket. Jag vet åtminstone vad jag kan förvänta mig eftersom det är andra gången, och det är skönt, men ändå inte på ett sätt. Aja. Jag får ta det som det kommer. (lättare sagt än gjort).
